Puberteten är en svår period i mångas liv, då hormoner och känslor kämpar, kroppen utvecklas och man vaknar sexuellt, samtidigt som man ska hantera vänner, skolarbetet, syskon och familj. Om man dessutom lider av en funktionsnedsättning utöver det, kan det minst sagt leda till att man som tonåring känner sig förvirrad, ledsen, ångestfylld eller har problem på andra sätt.
Något som är mycket viktigt är att kunna prata med någon om problemen man upplever. Föräldrarna är alltid ett bra alternativ, men de kan kanske inte alltid hjälpa med de mer känsliga frågorna. Alla ungdomar känner sig inte heller bekväma med att diskutera sitt känsloliv med sina föräldrar. Därför kan det vara bra att söka sig till en oberoende tredje part, som skolkuratorn.
En annan sak som kan hjälpa stort är att träffa andra som är i samma situation. Ett bra tillfälle är de sommarkollon som Stockholms stad anordnar för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar.
Precis som för alla andra är det också viktigt för funktionshindrade att skydda sig vid sexuellt umgänge, för att undvika att smittas av könssjukdomar. Till skillnad från andra sjukdomar, som genom en enkel vaccination kan förebyggas, finns det inga förebyggande åtgärder mot sexuellt överförbara sjukdomar, mer än att se till att man inte smittas överhuvudtaget. Om man har en funktionsnedsättning sedan barndomen kan det därför vara bra att tala med en läkare eller personalen på en ungdomsmottagning om hur man kan skydda sig utifrån ens egna speciella behov, med funktionsnedsättningen i åtanke, när man börjar bli sexuellt aktiv (vilket ju kan vara både under och efter puberteten).